… men boken gäller än. Då hette mamma Pettersson. Hon lärde sig att sätta upp en väv och att väva av mostrarna till Strandbergs. Det var mest Ada som vävde, och hon vävde och sydde allt. Mamma gick också sin första vävkurs i Torpa skola, i Torpa, Fjärås.
Nästan en månad utan vävning. Nu börjar det att klia. Jag tänkte gåsögon i en salsmatta i vårt nya hem. Vi flyttar in 1 september. Nej, den blir inte klar i tid, men jag ska hinna varpa i alla fall! Gåsögon i en trasmatta? Nja, sa mamma, det kan haka fast när man går med klackar. Men hon har själv gjort vita sängmattor med blå varp i just gåsögon.
Nu är väven nedtagen.
Nu ser jag verkligen slutet på varpen. Jag har vävt en halvmeter av varje sjuttiotalsfärg, men varpen fortsätter en bit till! Det blir lila som slutkläm. Troligen mindre än en halvmeter. Jag längtar efter att klippa ner och rulla ut, för att se hur det blev.
Mitt mål var att väva två provmattor där jag skulle testa olika tekniker för att lära mig. Sen skulle jag klippa ner för att se. Kanske skulle jag därefter sätta upp en ny väv, på riktigt. Men när mina provmattor var klara, visade det sig vara kvar en bit på varpen. Kan icke förfaras, hela grejen är ju återbruk! Alltså väver jag nu en snabbmatta som ska avsluta varpen. Sjuttiotalsmattan i turkos, rosa och orange. Vad tror ni om den?
Nja, färdig blir man inte. Idag fyller jag 59 år. Idag lärde jag mig att kypert bör dunkas extra hårt. Idag blev de två provmattorna klara. Men varpen var inte slut! Så jag fortsätter ytterligare någon meter, efter att ha slagit in några centimeter med trasor jag tänker mig är försumbara: Konsums bassoffeöverdrag från sjuttiotalet, de laxrosa trikåtrasorna, de bruna yllebitarna. Men kanske visar det sig framöver att just de trasorna behövs i en viktig väv?
Den här lilla fyrkantens kanter blev VERKLIGEN inte bra. Jag tror att jag tänkte något om att bara man slänger ihop det, så funkar det. Men så är det inte, vilket jag efter ett levt liv borde ha lärt mig. Utprovad teknik, uråldrig, finns och bör användas. Suck. Nästa gång.
För att prova nya saker, måste jag knyta upp ytterligare fyra trampor. Då har jag alltså sex, och det är snören överallt! Men då kan jag väva både kypert och tuskaft i samma matta, och det var liksom tanken. Och nu har jag vävt kypert åt två håll. Det blev som en pil och ser lite bättre ut på bild än i verkligheten.
Första mattan i min första uppsatta väv är nu klar. Jag fick hjälp med färgval av en välutbildad konstnär, teknisk distanssupport av en senior advisor, muskelkraft av några tweens som snart är teens. Men annars så. Nu ska jag slå in nån ful trasa som jag inte gillar, sen ska jag knyta om inför nästa matta,
där jag ska testa så mycket jag orkar.
Trasmattor är en urgammal form av återbruk. Och titta här på den lilla trasbiten!
Det är handvävt bomullstyg. En urgammal skjorta eller huvudduk, den kan vara från 1800- talet. Nu är den snart en matta.