Handbok i vävning, storsäljare. Runt 20 000 ex fram till 1970. Författaren hann lägga till ett -Zetterström under tiden. Apropå ingenting.
Men kolla nu noga på grafiken! Något har hänt i trampuppknytningen mellan 1949 och 1970. OCH VAD BETYDER DET?
Kategori: Förberedelser
28 Nää …
Eller jo. Vävstolen är hopsatt med hjälp av mannakrafter. För mig ensam var det för många pinnar åt olika håll, och mamma eller pappa har nog med att hålla reda på sina egna pinnar. Nu sitter också skeden på plats, och vävflätan ligger över bröstbommen. Men.
Men några trådar går fel. Någonstans missade vi vid köksbordet och förskedningen.
26 Förskedningen är klar
Nu ska alltihop in i vävstolen. Då måste jag först sätta ihop den, alltså en av alla mammas vävstolar. Hon har flera stycken som nu står hoppackade i förråd.
Mamma satt nyss vid köksbordet och tittade sig omkring. Hon har vävt trasmattorna som ligger under bordet, gardinerna i fönstren, tyget till stolsitsarna. Hela hennes yrkesverksamma liv har ägnats åt textil.
När hon växte upp var det inte självklart att flickor skulle få en utbildning, även om förändringen närmade sig. Under andra världskriget var kvinnorna tvungna att ta andra ansvar hemma, medan männen låg i beredskap ute i landet. Därefter var det svårt att hindra kvinnorna att utbilda sig och gå ut i yrkeslivet. Men nej, mamma förväntades nog ändå ta hand om ett lanthushåll och sina föräldrar. Så gå på folkhögskola kunde tänkas, men yrkesutbildning var inte det första som erbjöds.
Hon tog körkort, blev vävlärarinna och åkte runt i hela mellersta Hallands inland och hade vävkurser. Många gånger har hon berättat, hur hon behövde låna pengar för att köpa en bil – nödvändig för att ta sig till alla halländska skogsbyar. Hon fick nej av den ena morbrodern och ja av den andre. En triumf!
Vävstolarna alltid slagit hemma.
När mamma hade plats, så fanns det en vävstol i huset. Den första jag minns var vitmålad och stod i Bläshammar. I Torpa, dit mamma och pappa flyttade runt Magnus födelse och min skolstart, fanns det gott om plats för flera vävstolar. Först stod de i de gamla uttjänta skolsalarna, sedan i uthuset. Jag har vuxit upp med ljuden och alla specialorden, alla särskilda träkonstruktioner, alla uråldriga arbetsmoment. Alla ritualer runt en väv. De har varit självklara, och jag har aldrig funderat över dem.
Förrän nu.
Jag var aldrig särskilt intresserad av att lära mig. Läsa böcker var roligare. Men nu ska jag försöka att sätta upp en väv med mammas hjälp.
18 Förskeda
Det är min första varpfläta – går den att reda ut?
17 Litteraturhänvisning
Den här boken från 1978 läser jag lite i varje kväll.
16 Ekonomiskt vansinne
Man kan få en trasmatta för ingenting på IKEA eller loppis. Mattor är helt enkelt ganska billiga.
Men då räknar man inte med tillfredsställelsen det innebär att väva själv, hur bra man mår av att dunka och slå i vävstolen, hur bra det känns att välja mellan trasorna och tänka sig hur de ska passa ihop. Jag tänker mig också att just min väv ska sättas upp tillsammans med mamma. Hon har slutat att väva. Men jag behöver hennes hjälp för att sätta upp väven, allt hon kan som sitter i de där värkdrabbade fingrarna. Det är en sådan kunskap som inte kan värderas i pengar.
15 Kontramarschen kan gå åt fel håll
Det här är kontramarschens torn. Hit och dit går en massa snören, och upp och ner ska en massa pinnar hoppa när man trycker ner tramporna. Pinnar heter det säkert inte, kanske lattor? Det känns som ett ord jag minns.
”Det är mycket svårare att knyta upp en kontramarsch”, sa mamma. Jag borde ha valt en av de andra vävstolarna, men å andra sidan är den här stadig – när den väl är ihopsatt.
Mycket kan gå fel. Om knytningen är sned eller något annat drar snett, så blir hela väven sned … Det finns till och med olika knytningar – fram-, upp- och nedknytning. Tror jag. Bindningar … Är det samma sak?
Kontramarschens torn är en smula sorgligt, när det ligger ned på golvet. Det är lite död giraff över det. Sedan ska det sitta högst upp på vävstolen och reagera när jag trampar nedåt på en trampa. Det finns dessutom en massa metallgrejer som solvpinnarna ska hänga i. Och snören som ska dras. Och pinnar som ska stoppas in. När jag vävde ner mitt livs matta nummer två från just den här vävstolen, envisades metallgrejerna med att hoppa av då och då.
Jag är lite osäker på om jag kan knyta upp en kontramarsch. (För övrigt har jag aldrig knutit upp en vävstol alls.) Att knyta upp betyder att man förenar trampor med solvkäppar. Tror jag. Uppknytningen av tramporna påverkar eventuella mönster i varpen. Nu ska jag ju inte ha något speciellt varpmönster, utan bara tuskaft. Varpen ska löpa upp och ner, varannan upp och varannan ner. Men om snörena på trampor och latter är olika långa blir det fel, tror jag. Så himla mycket kan gå snett!
Men innan det går att dra på en varp, måste man förskeda. Å, alla dessa magiska, rituella moment som har namn. Ord jag har haft i öronen hela livet.
11 Vävstol i plockepinn
Det finns resurser … det finns alltså ett antal vävstolar i förråden. Idag har jag torkat damm och musskit av den här. Den bestod av ett stort antal pinnar i en hög. 
10 Livet och döden
Igår begravdes ytterligare en av mammas generationskamrater. Det är inte lätt att se den ena efter den andra av vännerna gå bort. Livets väv ska omsider klippas ner.
Men vi sätter upp! Det ska bli två trasmattor, två meter långa. Jag hoppas kunna väva ner dem under sommaren. Det blir mitt livs första, egna uppsättning. Med mammas hjälp. Jag har tidigare bara vävt två mattor – en liten en på sjuttiotalet och en förra våren, på en vävstol med en varp som hade blivit stående i åratal utan att mamma hade vävt ner den.
Sjuttiotalsmattan var komponerad (i mitt huvud) som en solnedgång som gick från mörkt blårött till ljusblått. Den var inget vidare snygg. Mamma snodde dock snygga fransar.
Den andra vävde jag i ljusblå sommarfärger, tyckte jag, men sen for nånting i mig, och jag bestämde mig för att lägga in en svart fyrkant i det somriga.
Tanken var god men, som vanligt, utförandet inte det bästa. Mamma snodde snygga fransar även på den. Jag inser att jag faktiskt saknar handlag, vilket inte är så konstigt om man betänker att jag inte har vävt.
Nu vill jag först lära mig att sätta upp en väv, och sedan måste jag lära mig att göra inlägg (tror jag att det heter).
9 Räkna igen
Mamma räknade trådarna och knöt om när det var hundra. Och nu är varpningen klar! Tre hundra trådar, sju meter och ett skäl. Varpflätan ligger i en plastpåse och väntar på nästa led i operationen att sätta upp en väv. Det kan funka.