Första mattan i min första uppsatta väv är nu klar. Jag fick hjälp med färgval av en välutbildad konstnär, teknisk distanssupport av en senior advisor, muskelkraft av några tweens som snart är teens. Men annars så. Nu ska jag slå in nån ful trasa som jag inte gillar, sen ska jag knyta om inför nästa matta,
där jag ska testa så mycket jag orkar.
Trasmattor är en urgammal form av återbruk. Och titta här på den lilla trasbiten!
Det är handvävt bomullstyg. En urgammal skjorta eller huvudduk, den kan vara från 1800- talet. Nu är den snart en matta.
Nu går mattan strax runt knäbommen. För några månader sedan visste jag inte ens att det fanns en knäbom.
Leif har valt trasorna. Jag har slagit in dem. Ludvig och Hugo hjälpte till vid pådragningen. Mamma har gett distanssupport. Snart är matta nummer ett klar, och jag tänker redan på nummer tre.
Titta vilka fina! Det var bättre förr, i alla fall vackrare. Synd bara att det inte behövs några nickepinnar i en kontramarsch … Hittade dem i mammas gömmor, förstås.
Idag har jag gjort små rosetter i mattan, för jag kunde inte låta bli. 
Det skulle vara fyra snören från varje trampa. När vi kom på det, fungerade allt. Jag har försöksvävt och hittade ett fel i solvningen. Men solvet gick att knyta upp och flytta ett steg. Ena trampan
slår i golvet, men den kan jag knyta upp. Tror jag. Så nu är jag igång! Nu får jag välja trasor, och tro mig – det finns att välja mellan.
Det blev så många snören
och lattor på vägen att jag inte alls fick ihop det. Cyrus bok var till ingen nytta-där stod bara att tramporna skulle knytas upp som vanligt. Tack. Inget är vanligt för mig.
Leif och jag satt under varpen och knöt och tänkte. Till slut gick jag för att fråga mamma. Jag får väl komma upp och hjälpa dig, sa hon. Men först måste jag ta igen mig.
Trappan upp till vävkammaren är svår.