Månad: mars 2015

32 Ett osäkert ögonblick

Varpen är nu dragen genom skeden till bakersta bommen. Mamma gav goda råd från köket att det skulle ligga flera varv spröt. Pappa var uppe på vävkammaren och tog en titt.

När varpen är på garnbommen, alla spröt på plats och skälkäpparna knutna mot någon bom jag inte kan namnet på, är det dags för det värsta ögonblicket: Varpen ska klippas loss från skeden.

Det kändes farligt.

Samtidigt var det den operationen som gav mig möjlighet att slutgiltigt rätta till de felande trådarna, som hade missat skäl och sin rätta plats i varpen.

Ni ser? Det är ren terapi att sätta upp en väv. Osäkerheten i friheten – en alldeles lösklippt varp – ger möjligheten att lära och gå vidare och en väl fungerande varp med alla trådar på plats. Eller blev metaforen övertydlig!?

Nästa steg är solvning. Solven är redan tvättade och sorterade i en plastpåse.

Leif tänker inte syssla med textilkonst.

 

31 Pådraget!

Nu är varpen trots allt på garnbommen. Två pinnpojkar lade spröt, Leif höll i flätan, jag drog runt och föste skälkäpparna tillbaka.

Eftersom jag inte riktigt visste hur varje moment påverkade varje tråd, var det många överväganden innan jag lyckades ta hand om de trådar som faktiskt inte var med på riktigt i varpflätan, när vi hade förskedat. Lite trixande med käppar och öglor krävdes.

Jag tror det fungerar! Lite osäker om flätan sträcktes tillräckligt och jämnt. Det kommer troligen att visa sig när jag sätter igång att väva och måste rulla upp väven från garnbom till tygbom.

Hade ingen aning att det hette så. Tack för sprängskisser och enkel instruktion, Tidningen Land!

30 Alla trådar

Allt på plats. Vi har gjort skälbyte. Då flyttar man det livsviktiga skälet på andra sidan skeden. Det är många pinnar inblandade. Och många, många trådar. Tittar man noga, ser man några konstiga trådar i vänster. Kan jag fixa på egen hand?

28 Nää …

Eller jo. Vävstolen är hopsatt med hjälp av mannakrafter. För mig ensam var det för många pinnar åt olika håll, och mamma eller pappa har nog med att hålla reda på sina egna pinnar. Nu sitter också skeden på plats, och vävflätan ligger över bröstbommen. Men.

Men några trådar går fel. Någonstans missade vi vid köksbordet och förskedningen.

27 Snart så

Min bror hjälpte mig att bära upp vävstolens gavlar på vävkammaren. Nu är det bara att sätta ihop vävstolen,  solva, dra på, byta skäl … Och några saker till.  Jag vet förresten inte om det är i den ordningen man gör momenten. 



26 Förskedningen är klar

Nu ska alltihop in i vävstolen. Då måste jag först sätta ihop den, alltså en av alla mammas vävstolar. Hon har flera stycken som nu står hoppackade i förråd.

Mamma satt nyss vid köksbordet och tittade sig omkring. Hon har vävt trasmattorna som ligger under bordet, gardinerna i fönstren, tyget till stolsitsarna. Hela hennes yrkesverksamma liv har ägnats åt textil.

När hon växte upp var det inte självklart att flickor skulle få en utbildning, även om förändringen närmade sig. Under andra världskriget var kvinnorna tvungna att ta andra ansvar hemma, medan männen låg i beredskap ute i landet. Därefter var det svårt att hindra kvinnorna att utbilda sig och gå ut i yrkeslivet. Men nej, mamma förväntades nog ändå ta hand om ett lanthushåll och sina föräldrar. Så gå på folkhögskola kunde tänkas, men yrkesutbildning var inte det första som erbjöds.

Hon tog körkort, blev vävlärarinna och åkte runt i hela mellersta Hallands inland och hade vävkurser. Många gånger har hon berättat, hur hon behövde låna pengar för att köpa en bil – nödvändig för att ta sig till alla halländska skogsbyar. Hon fick nej av den ena morbrodern och ja av den andre. En triumf!

Vävstolarna alltid slagit hemma.IMG_0357När mamma hade plats, så fanns det en vävstol i huset. Den första jag minns var vitmålad och stod i Bläshammar. I Torpa, dit mamma och pappa flyttade runt Magnus födelse och min skolstart, fanns det gott om plats för flera vävstolar. Först stod de i de gamla uttjänta skolsalarna, sedan i uthuset. Jag har vuxit upp med ljuden och alla specialorden, alla särskilda träkonstruktioner, alla uråldriga arbetsmoment. Alla ritualer runt en väv. De har varit självklara, och jag har aldrig funderat över dem.

Förrän nu.

Jag var aldrig särskilt intresserad av att lära mig. Läsa böcker var roligare. Men nu ska jag försöka att sätta upp en väv med mammas hjälp.

25 Svettigt

IMG_0356Det fanns ett tillfälle under förskedningen, då det var lite spänt. Det trasslade sig – förstås. Mamma fingrade på trådarna och försökte reda ut det. Jag också. Det går inget vidare när man är två som ska reda ut ett trådtrassel samtidigt. Men jag tror att det ordnade sig till slut. Annars kommer det att märkas framöver …

24 Meningen med allt

IMG_0355Det är svårt att förstå hur det av denna röra kan bli en relativt ordnad samling trådar med ett ordnat inslag. Upp och ner i jämn takt. Men det kan fungera!

Vävning är en mycket gammal verksamhet. Tänk vilken innovation, vilket tekniksprång, när man insåg teknikens möjlighet: en väv. Ett  civilisationens grundsystem! Och det är också grunden för datorerna – de första tekniska lösningarna för maskinella vävstolar blev utgångspunkten för datorns arbetssätt.

Mamma och pappa har också en dator, som mest används till att lägga patiens. Det har hänt en del sedan hålkortens tid, men så gäller det att utnyttja teknikens möjligheter.