Kategori: Pådragning

Varpen är nu dragen genom skeden till bakersta bommen. Mamma gav goda råd från köket att det skulle ligga flera varv spröt. Pappa var uppe på vävkammaren och tog en titt.

När varpen är på garnbommen, alla spröt på plats och skälkäpparna knutna mot någon bom jag inte kan namnet på, är det dags för det värsta ögonblicket: Varpen ska klippas loss från skeden.

Det kändes farligt.

Samtidigt var det den operationen som gav mig möjlighet att slutgiltigt rätta till de felande trådarna, som hade missat skäl och sin rätta plats i varpen.

Ni ser? Det är ren terapi att sätta upp en väv. Osäkerheten i friheten – en alldeles lösklippt varp – ger möjligheten att lära och gå vidare och en väl fungerande varp med alla trådar på plats. Eller blev metaforen övertydlig!?

Nästa steg är solvning. Solven är redan tvättade och sorterade i en plastpåse.

 

Nu är varpen trots allt på garnbommen. Två pinnpojkar lade spröt, Leif höll i flätan, jag drog runt och föste skälkäpparna tillbaka.

Eftersom jag inte riktigt visste hur varje moment påverkade varje tråd, var det många överväganden innan jag lyckades ta hand om de trådar som faktiskt inte var med på riktigt i varpflätan, när vi hade förskedat. Lite trixande med käppar och öglor krävdes.

Jag tror det fungerar! Lite osäker om flätan sträcktes tillräckligt och jämnt. Det kommer troligen att visa sig när jag sätter igång att väva och måste rulla upp väven från garnbom till tygbom.

Hade ingen aning att det hette så. Tack för sprängskisser och enkel instruktion, Tidningen Land!

Allt på plats. Vi har gjort skälbyte. Då flyttar man det livsviktiga skälet på andra sidan skeden. Det är många pinnar inblandade. Och många, många trådar. Tittar man noga, ser man några konstiga trådar i vänster. Kan jag fixa på egen hand?

Vi har bytt skäl. Ett vackert uttryck! Och Leif har för första gången hållit i en varpfläta.

Pappa var också uppe och tittade på operationen en stund för ett erbjuda sin hjälp och expertis.