Varpen är nu dragen genom skeden till bakersta bommen. Mamma gav goda råd från köket att det skulle ligga flera varv spröt. Pappa var uppe på vävkammaren och tog en titt.
När varpen är på garnbommen, alla spröt på plats och skälkäpparna knutna mot någon bom jag inte kan namnet på, är det dags för det värsta ögonblicket: Varpen ska klippas loss från skeden.
Det kändes farligt.
Samtidigt var det den operationen som gav mig möjlighet att slutgiltigt rätta till de felande trådarna, som hade missat skäl och sin rätta plats i varpen.
Ni ser? Det är ren terapi att sätta upp en väv. Osäkerheten i friheten – en alldeles lösklippt varp – ger möjligheten att lära och gå vidare och en väl fungerande varp med alla trådar på plats. Eller blev metaforen övertydlig!?
Nästa steg är solvning. Solven är redan tvättade och sorterade i en plastpåse.
