Nu är varpen trots allt på garnbommen. Två pinnpojkar lade spröt, Leif höll i flätan, jag drog runt och föste skälkäpparna tillbaka.
Eftersom jag inte riktigt visste hur varje moment påverkade varje tråd, var det många överväganden innan jag lyckades ta hand om de trådar som faktiskt inte var med på riktigt i varpflätan, när vi hade förskedat. Lite trixande med käppar och öglor krävdes.
Jag tror det fungerar! Lite osäker om flätan sträcktes tillräckligt och jämnt. Det kommer troligen att visa sig när jag sätter igång att väva och måste rulla upp väven från garnbom till tygbom.
Hade ingen aning att det hette så. Tack för sprängskisser och enkel instruktion, Tidningen Land!
