Min bror hjälpte mig att bära upp vävstolens gavlar på vävkammaren. Nu är det bara att sätta ihop vävstolen, solva, dra på, byta skäl … Och några saker till. Jag vet förresten inte om det är i den ordningen man gör momenten.
Kategori: Okategoriserade
21 En sked, en varpfläta
Vi ska förskeda vid köksbordet. Varpflätan ska tråd för tråd in genom skeden, den långa metallskenan med ett otal mellanrum. Just den här skeden har måtten 30/10, vilket betyder tre trådar per centimeter, ett bra trådmellanrum för trasmattor. Skeden är 130 centimeter lång, fast man tänker nog bred, eftersom den ska sitta på bredden i vävstolen.
Varje tråd ska dras i rätt ordning genom skeden. Vi ska hjälpas åt. Mamma får plocka fram tråden, jag ska dra den genom skeden och samla upp trådarna på en pinne.
Under varpningen snoddes trådarna ömsom upp och ömsom ner i skälet på varpan. De låste alltså varandra i en viss ordning. Och den ordningen styr nu hur de ska plockas upp ur flätan. Det är mycket tredimensionellt. Jag kan omöjligen följa varje tråd i tanken, utan får förlita mig på att mamma kan arbetsgången och vet hur man gör, för att det i slutändan ska komma ut i rätt ordning på vävstolen.
Ett fel jag vet att jag gjorde vid varpningen oroar mig. Jag missade en gång att gå upp på rätt ställe i skälet. ”Det kan man rätta till vid solvningen”, säger mamma. Hur ska man kunna göra det? Jag förstår inte riktigt.