Det blev så många snören
och lattor på vägen att jag inte alls fick ihop det. Cyrus bok var till ingen nytta-där stod bara att tramporna skulle knytas upp som vanligt. Tack. Inget är vanligt för mig.
Leif och jag satt under varpen och knöt och tänkte. Till slut gick jag för att fråga mamma. Jag får väl komma upp och hjälpa dig, sa hon. Men först måste jag ta igen mig.
Trappan upp till vävkammaren är svår.