Igår begravdes ytterligare en av mammas generationskamrater. Det är inte lätt att se den ena efter den andra av vännerna gå bort. Livets väv ska omsider klippas ner.
Men vi sätter upp! Det ska bli två trasmattor, två meter långa. Jag hoppas kunna väva ner dem under sommaren. Det blir mitt livs första, egna uppsättning. Med mammas hjälp. Jag har tidigare bara vävt två mattor – en liten en på sjuttiotalet och en förra våren, på en vävstol med en varp som hade blivit stående i åratal utan att mamma hade vävt ner den.
Sjuttiotalsmattan var komponerad (i mitt huvud) som en solnedgång som gick från mörkt blårött till ljusblått. Den var inget vidare snygg. Mamma snodde dock snygga fransar.
Den andra vävde jag i ljusblå sommarfärger, tyckte jag, men sen for nånting i mig, och jag bestämde mig för att lägga in en svart fyrkant i det somriga.
Tanken var god men, som vanligt, utförandet inte det bästa. Mamma snodde snygga fransar även på den. Jag inser att jag faktiskt saknar handlag, vilket inte är så konstigt om man betänker att jag inte har vävt.
Nu vill jag först lära mig att sätta upp en väv, och sedan måste jag lära mig att göra inlägg (tror jag att det heter).