Nu går mattan strax runt knäbommen. För några månader sedan visste jag inte ens att det fanns en knäbom.
Leif har valt trasorna. Jag har slagit in dem. Ludvig och Hugo hjälpte till vid pådragningen. Mamma har gett distanssupport. Snart är matta nummer ett klar, och jag tänker redan på nummer tre.
Titta vilka fina! Det var bättre förr, i alla fall vackrare. Synd bara att det inte behövs några nickepinnar i en kontramarsch … Hittade dem i mammas gömmor, förstås.
Idag har jag gjort små rosetter i mattan, för jag kunde inte låta bli. 
Det skulle vara fyra snören från varje trampa. När vi kom på det, fungerade allt. Jag har försöksvävt och hittade ett fel i solvningen. Men solvet gick att knyta upp och flytta ett steg. Ena trampan
slår i golvet, men den kan jag knyta upp. Tror jag. Så nu är jag igång! Nu får jag välja trasor, och tro mig – det finns att välja mellan.
Det blev så många snören
och lattor på vägen att jag inte alls fick ihop det. Cyrus bok var till ingen nytta-där stod bara att tramporna skulle knytas upp som vanligt. Tack. Inget är vanligt för mig.
Leif och jag satt under varpen och knöt och tänkte. Till slut gick jag för att fråga mamma. Jag får väl komma upp och hjälpa dig, sa hon. Men först måste jag ta igen mig.
Trappan upp till vävkammaren är svår.
Om verkligheten och kartan inte stämmer överens, utgår man från kartan. Det hela går ut på att få verkligheten att se ut som kartan, tror jag. I detta fall har jag övergivit Boalts lilla tunna sjuttiotalshäfte för Cyrus mer stabila Handbok. Förstaupplagan från 1949 är sig ganska lik även i sin fjärde form 1970.
Nu ska det avslutas med råbandsknut, tydligen inte -knop, om man är nöjd med varpen och den känns jämn, jämnt sträckt. Problem? Jag är inte helsäker på vad en råbandsknut är. Lösning: instruktionsboken.
Jämn varp. Problem? Hur ska man avgöra det utan mekaniska eller digitala mätningar?? Med handen så där bara? Lösning: testa.
Så här dags undrar man om det inte finns någon möjlighet att rationalisera bort något moment. Nu ska trådarna en efter en genom skeden igen.
Vad jag kan se, är det ytterligare en chans att kontrollera att trådarna ligger i ordning enligt skälet. Ett himla sorterande! Men det går ganska fort att trä dem genom skeden. De är knappt 300.
Sommar ute, solvögon inne. Nu ska varje tråd genom ett eget solvöga. Solven sitter på skaftkäppar, 75 på varje. Trehundra trådar ska nu i tur och ordning fördelas på skaften som har nummer ett till fyra. För ett tuskaft, en enkel bindning där tråden går upp och ner, behövs egentligen bara två skaft. Men om man fördelar trådarna på fyra skaft redan från början, kan jag mellan två mattor ändra på trampknytningen och väva matta nummer två i kypert. Som om jag skulle! Vi får se.
Nu ska äntligen de tvättade solven upp på skaften. Och det är dagens uppgift.
